Kyrkotextilier som ett kulturarv

Näringsliv På 1800-talet var de minst tusen, nu är de bara ett fåtal.
Genom Ateljé Westragothia för handväverskorna Karin Hedberg och Helena Jönsson ett textilt kulturarv vidare.
Deras gedigna hantverk ses i kyrkor landet över.

Helena Jönsson.

Foto: Lena Carlsson

För drygt 150 år sedan gick vävstolarna varma i var och varannan stuga i Mark. Över tusen kvinnor arbetade ihop sin brödföda genom att för hand väva tyger av de garner som de hämtat hos förläggaren.

I industrialiseringens och den tekniska utvecklingens fotspår har detta en gång så utbredda hantverk gått ett dystert öde till mötes.
– Handvävningen är nästan borta nu, förutom vi på Westragothia och några till, säger Helena Jönsson.

Från norr till söder
Vant för hon varpen mellan trådarna i skapandet av det som ska bli en mässhake i damast. Det är handvävda kyrkotextilier som är Ateljé Westragothias affärsidé. Korkåpor, bårtäcken, mässhakar och kollekthåvar – det är bara några exempel på de produkter som med kunniga och omsorgsfulla händer tar form i en liten lokal i Kinna.

De har hamnat i kyrkor från Kiruna i norr till Limhamn i söder. På hemmaplan finns Westragothias produkter i Tostareds, Surtebys, Hajoms, Skenes, Skep­hults, Fritslas, Öxabäcks och Torestorps kyrkor.

Helena driver företaget tillsammans med Karin Hedberg och så finns det ett par personer som jobbar extra. Verksamheten går på högtryck. De behöver knappt marknadsföra sig – beställningarna kommer ändå. Det går bra för Ateljé Westra­gothia.
– Från dag ett har vi haft fullt upp att göra för två personer året runt, berättar Helena.

Unika produkter
Det var i början av 2000-talet som de blev tillfrågade om de ville ta över verksamheten, som då var förlagd till Skara. Så blev det och 2003 flyttades den till Kinna. Ett beslut ingen av dem ångrat. Sedan dess har de möjlighet att ägna sig åt sin stora passion – handvävning – på heltid.

De beskriver ett yrke med bredd – från formgivning och hantverk till montering, kontakter med kyrkorna och koll på symbolspråket. Det är viktigt att mönstren och färgerna blir de rätta.
– Och varje produkt är unik. Det gör att det här jobbet aldrig blir långtråkigt, säger Karin Hedberg.

Avtryck i historien
Karins favoritteknik är rölakan och hon skapar gärna stora kormattor där friheten att använda olika mönster och starka färger är som störst. Att väva in mönster i tyget i handvävstolar är en utmaning.

Det är det också att öka intresset för vad de håller på med.
– Det är viktigt att barnen i kommunen känner till vår historia, menar Karin.

Hon önskar att fler fick upp ögonen för den för Tygriket så typiska traditionen. Själva gör de ett varaktigt avtryck i historien, då reglerna anger att textilier som en gång kommit in i en kyrka är där för att stanna.

Att de produkter som de tillverkar beräknas hålla i alla fall upp­emot 75 år beskriver de som en hisnande känsla.
– Det är roligt att få väva för framtiden. Likaså att det fortfarande finns en efterfrågan på den här typen av kvalité, säger Karin Hedberg.