Alla köper vita Converse!

Och så kom den fram igen. Till sist. Solen alltså. Den som ger oss spring i benen, fräknar och får bäckarna att porla. ”Äntligen!”, utbrister vi lättat till varann. Och redan i
slutet på februari har vi förutspått sommaren, gjort oss ”vårfräscha” i håret samt omsorgsfullt packat ihop
fodrade stövlar, vantar och dunjackor i lådor som vi burit ner i källaren.

Nu är det skinnjackornas tid! Jeansjackornas tid! Nu får shortsen ta byxornas plats och vi ska aldrig mer använda halsduk! Till sist fick vi säga att ”om det varit fint väder i två veckor räknas det officiellt som vår”. Vi berömmer redan varandras solbränna och vi slåss om stolarna på
uteserveringar. Vi fotograferar någon liten tussilago som kikat upp och publicerar på Facebook. Vi hyllar högtidligt grönskan i vår bruna omgivning. Vi köper hem tulpaner och har grillpremiär. Nu påtas det i trädgårdar, semestrar planeras och det cyklas till jobbet.

Redan första soldagen köper vi nya solglasögon och en picnick-filt. Vi är så svältfödda på solljus att vi knappt kan tänka på annat än den. Precis allting är vårtecken och vi vägrar vara inomhus.

Häromdagen var jag ute och promenerade i mina nya
solglasögon, min nya frisyr, iförd converse och ett
förnöjt leende på läpparna. Jag plockade en krokus som inte riktigt blommat ännu. Jag körde ner handen i
smutsig bäck och njöt. Lyssnade på fågelkvitter. KAN till och med ha fått feeling och utfört några hoppsasteg.
Det är slående vad vackert det är. Jag känner mig tvungen att fota precis allting i motljus. Jag låtsades absolut inte om att det blåser eller att det är svinkallt i skuggan.
Jag strosar runt och älskar livet, bara.

Jag går förbi en parkbänk där det sitter ett par och gör det som i folkmun kallas för att ”lapa sol” och plötsligt säger den ena vad vi alla tänker i dessa tider:

”Vad kåt man blir!”