På tur i ett blomstrande Kinna

Natur Kinna är mycket mer än asfalt och byggnader – här finns även en rik flora.
Det fick Markbor erfara på dagens blomstervandring, arrangerad av Kinna naturskyddsförening.

Häljadalen är en populär oas mellan Framnäs och Malmsäter.

Foto: Lena Carlsson

De vilda blommornas dag uppmärksammas årligen runtom i Norden, så även i Mark. Kenneth Hansson från Kinna naturskyddsförening guidade under förmiddagen ett 10-tal intresserade mitt i centralorten.

– Många tänker att i Kinna finns det inga växter. Men så är det inte alls, här finns massor, föräkrade Kenneth och berättade att han under en promenad i centrum funnit inte mindre än cirka 100 arter.

Dagens rundvandring startade i naturparken Häljadalen. Platsen fungerade för länge sedan som betesmark, men efter att boskapen försvann började Markborna istället använda området som en soptipp. Men på initiativ av Kinna naturskyddsförening röjdes området och kunde invigas som naturpark 2009.

– Nu är det en vacker oas med fågelkvitter, sade Kenneth och fick medhåll av sina åhörare.

Vivianne Bengtsson, som bor på Snickaren ett stenkast bort, har redan tidigare upptäckt tjusningen med Häljadalen.

– Här är så fint. Vi brukar gå här ofta, jag och Nicke, sade hon medan taxen otåligt gnällde. Han var inte så intresserad av att höra Kenneth berätta om kräppor, tysklönn och sumpförgätmigej.

Det var däremot hans matte.

– Det här är jätteintressant. Jag hade ingen aning om vad skräppor är, sade Vivianne samtidigt som Kenneth visade de storbladiga växterna.

Parkens historia som soptipp gör sig påmind genom att det jordavfall som tidigare dumpats här gjort att typiska trädgårdsväxter fått fäste. Det gäller till exempel akleja, kirskål och rabarber – alla arter med mänsklig anknytning.

Tilldrog sig stort intresse gjorde den vackert gula gyckelblomman.
– Vad jag vet är det här enda stället i Mark som den blommar på. Den är ovanlig över hela landet, sade Kenneth.

En annan raritet som sågs på rundturen var ängsfibbla som endast synts på två platser i Västergötland – Kinna och Vårgårda. Ute på stationsområdet fick följet också chansen att se den ovanliga spensliga ullörten.