PUBLICERAD 2017-06-14 11:00

Blir den ljusnande framtid vår? En livscocktail med smak av smultron, sol och sälta.

Ballonger, syrener och flaggor pryder dagarna i försommaryran. Glädje och kärlek spirar ikapp som toner av klassiska verk. Jag älskar skolavslutning och studenttider. Ungdomar med pirrande fjärilsförväntningar om livets framtid när de ska prova sina egna vingar för första gången. Studentmössor som tumlar i luften och sånger som ljuder i glädjens tecken nattetid.

Barn som drömmer om att de får äta glass i stora lass, åka på semester, gå på tivoli, känna frihetskänslan av tio veckors sommarlov. All deras uppdämda längtan efter att äntligen få sova länge på morgonen, kanske vara med på läger eller cup av något slag.
Lyckan som lyser i ögonen på de som springer barfota på stranden och känner vinden i ansiktet. Som badar i det kalla vattnet och som bjuds på bullar av mor- och farföräldrar när de huttrande sitter insvepta i sina badrockar. De porlande skratten och livliga ropen som naturligt finns som en del av vardagen där dessa alla får vara precis så mycket barn och ungdomar de är.

Huset fullt
Ja, det är en av de vackraste tiderna i livet för mig. Så mycket minnen som blandas med alla ljud, smaker och lukter. Så mycket livfullhet och varande i nuet.
Jag önskar jag kunde känna och dela allt det här med Karl och Gunnar. Att vi, som vi brukar göra, busar med grannskapet och har huset fullt. Huset fullt. Smaka på känslan.
En blandning av skratt, musik, galenskap och lek mitt i bakning, städning och lånehundars viftande på svansen. För mig en ynnest att uppleva mina ungdomars förmåga att bjuda in, att se deras generositet och värme som skapar en atmosfär du som så många andra vill vara i. Ja, huset fullt, vårt signum.
Men verkligheten tränger sig på och i år är allt annorlunda.

Att räcka till
Vissa dagar kan jag knappt andas. Min sorg tar sig många uttryck, den dräper mig och jag blir handlingsförlamad. Den ger depressionsdjävulen bakom örat sin chans att viska och locka mig till ett mörker. En kamp att bestrida varje dag.
Tårarna skulle kunna bilda ett eget salthav och önskan att allt vore annorlunda är större än vår galax. Hjärtat blöder när jag ser sorgen i Karls ögon, att finna balans till att räcka till, att få Karl att klara av ensamheten, tomheten och sin bearbetning av sorgen är den tuffaste utmaning jag mött på.
För oss har livet förändrats i ett enda slag. Sedan jag lämnade Gunnar vid Ängskolan för en skidresa till Klövsjö är sig ingenting likt.

Avskedet
Vårt sista avsked utanför gympasalen där Gunnar tillsammans med sina lika  förväntansfulla kompisar och jag gjorde en klassisk basket five med uttrycket: ”busa, lek och kör järnet!”
Vår allra sista kram, som Gunnar tyckte var pinsam framför kompisarna, och blicken. Den livliga, lite resfebriga blicken så full av längtan och glädje.
Jag lämnade min son i andras händer. Ängskolan och Sparta Skol IF fick det ärofyllda ansvaret att ta hand om Gunnar, min underbara, glada, vänliga, fotbolls- och basketälskande, busiga, kloka, generösa, goda, fantastiska, spontana, optimistiska Gunnar.

Ingen har hört av sig
En olycka som skakade hela Sverige, som blev hett i media under nästan en hel vecka.
Två månader har gått. Student och skolavslutningar är över. Men ingen ansvarig har till dags dato hört av sig till mig personligen. Inte ett ord. Inte ett mail. Inte brev. Inte ett telefonsamtal. Hur är detta möjligt?
Ingen ansvarig från skolan. Inte Ängskolans rektor, inte Gunnars klassföreståndare, inte idrottsföreningens ordförande eller drivande kraft. Ingen ansvarig har hört av sig till mig, Gunnars mamma.
Vid en presskonferens talade statsministern om bygdens tragedi. Här målas upp hur hemsk denna olycka är hur angelägen den känns då det är så många barn inblandade. Löfven låter förstå att hans och hela svenska befolkningens tankar går till oss anhöriga. Talet vill jag tacka för. Det var fint.
Fint för media och fint för folket. Men det skaver ändå i mig när ledaren för Sverige till och med tog sig från huvudstaden för att besöka Skene och Ängskolan och inte valde att träffa oss drabbade personligen.

Som en dolk i ryggen
För mig som är drabbad, en av sex föräldrar som mist sitt barn blir det patetiskt med tal och gester för media. Vi var ju så nära. Just denna fredag befann vi drabbade oss i princip på andra sidan gatan i församlingshemmet och nog hade det känts äkta och genuint om Löven vigt några minuter för en personlig kram, en handskakning eller en vilande blick.
Jag kommer aldrig att bli bitter men min besvikelse och förtroendekris mot er ytterst ansvariga i skolan sitter som en dolk i ryggen. Jag undrar för mig själv var heder, samvete, medkänsla, tillhörighet och tillit ska lyckas bli en del av vårt samhälle när personer med ansvar för våra barn inte har de kompetenserna med sig.
När Sveriges ytterst ansvarige ledare med signaturen statsminister inte heller har det känns det skrämmande. Blir den ljusnande framtid vår med ett ledarskap utan sann empati och medkänsla?
Det ger åtminstone min livscocktail en eftersmak av beskhet.

Jenny Wulf
En död pojkes mamma

Kommentera!


Alla kommentarer till den här artikeln granskas av Markbladets moderatorer innan de publiceras.
Sortera:

Föredetta lärare i Markskommun
💚 tack för ditt starka, fina och viktiga inlägg. Jag skäms för att vara Markbo och pedagog, när jag läser om den totala bristen på information och engagemang för er vårdnadshavare som borde kommit i främsta rummet efter bussolyckan. Det är tungt att behöv... läs mer 15 jun kl. 12:41
Anonym
❤️ 14 jun kl. 16:33

Det finns totalt 2 kommentar till artikeln.

Visa antal inlägg:

Här ansvarar du själv för vad du skriver.
Klicka här för att läsa Markbladets policy för artikelkommentarer.

Ditt namn


Kommentar


Senaste föreningsartiklar

HRFs Medlemsmöte

Hörselskadades förening i Mark har haft medlemsmöte i Skene församlingshem. Ordförande Roland... Läs mer

HRFs Årsmöte

Hörselskadades förening i Mark har haft årsmöte i Kinna... Läs mer

Julfest

Hörselskadades förening har haft julfest i Kinna församlingshem. Det... Läs mer

Marks konstgrafiska Verkstad uppmärksammade Earth Hour

På Framnäs Ateljé bjöds det på en drivande konsert av duon "SUPERKRAFTER"från Stockholm,... Läs mer

Årsmöte 2016

Den 24 februari 2016 hade SPF Seniorerna Markbygden sitt årsmöte och ett 70-tal... Läs mer

Senaste Artiklarna
Läsarartikel
Kommande föreningshändelser

Välj Rätt!

Här kan du ladda ner veckans lunchguide som hjälper dig att välja rätt!

Klicka här

Veckans mest kommenterade artiklar
Sök i tidningsarkivet
Sök i vårt arkiv, från år 2001 och framåt. Fyll i vecka och klicka på "Sök" för att se alla sidor en viss vecka. Klicka sedan på sidorna i sökresultatet för att läsa sidorna i PDF-format.

Aktuellt nummer läggs ut onsdagar ca. kl 11.00.




Välj år:
Vecka:

AnnonsMarks Fastighets AB
Magnussons Snickeriservice
Kinna Låsservice
Målerifirma Rune C

Annonsmottagning:
Telefon växel: 0320 20 91 00
Postadress: Box 113, 511 21 Kinna
Besöksadress: Industrig 12, Skene
annons@markbladet.se

Expeditionstider:
Måndag-onsdag: 8-17
Torsdag: 8-16
Fredag: 9-15
Lunchstängt ons-fre 12-13

Redaktion:
Telefon: 0320 20 91 40
redaktion@markbladet.se


Markbladet digitaltryck:
Telefon: 0320 20 91 21
www.digitaltryckeri.nu

Prenumerationsärenden:
Telefon: 0320 20 91 00


Miss i utdelning:
distribution@markbladet.se

Ansvarig utgivare:
Matz Hammarström
matz.hammarstrom@markbladet.se