Vi har just kommit hem från husbilssemester i södra Tyskland. Vi hade tyvärr inga hundar med den här gången men det var härligt att se vilket avslappnat förhållande tyskarna har till hundar. På i stort sett alla restauranger och utanför väldigt många butiker fanns det vattenskålar framme för de fyrfota vännerna. I gallerior och butiker var det fritt fram att ta med hunden, dock hundförbud i många mataffärer.

Vi besökte Europapark, en nöjespark i Rust, där var det många som hade med sig hund in och vattenskålar stod utställda vid de flesta restaurangerna likaså på Legoland i Günzburg. Många hundar gick lösa men i vissa städer och på vissa platser, exempelvis en del stränder, var det koppeltvång.

I Danmark är skylten om att ”Hundar bör hållas i koppel” ganska vanlig, men människor verkar ändå ha ett mer avslappnat förhållande till hund även där och hundar är välkomna i stort sett överallt i vårt sydliga grannland. Vi besökte Legoland i Billund för två år sedan och förvånades då över att det var så många hundar på området. Att snor och koppel skulle kunna vara samma sak valde våra barn att inte tro på och skyltarna i Danmark blev därmed ganska lustiga som till exempel den på stranden utanför Kolding som förkunnade att Hund i snor är välkommen

Alla hundar vi mötte under vår resa verkade välmående och vi såg inga tecken på vanvårdade hundar någonstans, möjligen någon som var lite väl fet, antagligen på grund av att ägarna erbjudit för mycket av livets goda. Vi mötte inte någon människa som ansåg att hundar skall förpassas till speciella platser och vi såg heller inga hundar som gjorde utfall, kanske på grund av att deras människor kan vara avspända eftersom de inte behöver vara vaksamma på att inte störa eller stöta sig med någon.

Hundar är välintegrerade i samhället i både Tyskland och Danmark, de ser hunden som en naturlig del av samhället, i Sverige blir hundar och hundägare lite islolerade från övriga samhället. Vi måste ta hänsyn till hundrädda, hundallergiska, hundhatare osv. Vi hänvisas ofta till speciella platser såsom Brukshundklubbar och tävlingsplatser, långt från ”vanligt folk”, gärna i industriområden. Jag anser att vi ska ta hänsyn, men håller vi hunden i koppel, ser till att den är tyst och lugn och plockar upp efter den så kan den väl ändå inte störa om vi har den med, liggandes vid en stol, på en utomhus-restaurang?

Åter till ämnet Att resa med hund; just i dagarna har man upptäckt fall av rabies hos hund i Spanien och det finns ju också andra sjukdomar och smittor som vi skall vara försiktiga med. Låt inte din hund hälsa på främmande hundar på utlandssemestern, håll den kopplad för säkerhets skull. Vaccinera och avmaska enligt de föreskrifter Jordbruksverket ger. Dessutom vill jag varna för att lämna hunden i husbilen när du uträttar ärenden. Oavsett om du har AC i bilen eller inte så kan det bli inbrott och vad händer med hunden då…?
Läs mer om regelverket vad gäller vaccinationer, nyheten om rabiesfallet i Spanien, avmaskning med mera på:

Jordbruksverket

Det händer ganska ofta att jag får frågan; Varför har du hund? och svaret kan väl kanske tyckas självklart; Jag älskar hundar! Men om jag funderar lite mer och tänker på allt besvär, alla kostnader, all oro och bekymmer jag har om våra hundar… för att inte tala om ifall jag skulle vilja resa, då blir svaret inte lika självklart. Jag/vi har fyra hundar, två av mellanstorlek (Schapendoes) och två stora (Storpudel) alla kräver en del pälsvård och alla kräver mental stimulans och motion för att må bra. Men mitt svar blir faktiskt: För mig är det lika med livskvalitet att ha hund. När vi, några få gånger om året, lämnar hundarna hemma och reser bort, så saknar jag dem oerhört mycket. Jag saknar att gå ut med dem på morgonen när jag knappt är vaken, jag saknar att hitta tovor som måste redas ut, jag saknar deras slemmiga, illaluktande gosedjur som de kör upp i ansiktet på mig, jag saknar att läsa av deras mimik och kroppsspråk och att försöka förstå dem och framförallt; jag saknar deras nospuffar mot mitt ben eller hand, den där underbara korta lilla nospuffen som säger allt – Vi hör ihop, det är Du och Jag!

Det mesta som jag gör tillsammans med mina hundar är riktigt roligt. Promenader, inkallningsträning, rallylydnad, freestyle, terapihundsträning, servicehundsträning, lite agilityskoj, vardagslydnad, spårträning, sök, kantarellsök m.m, det finns ju hur mycket som helst att hitta på och som hundägare behöver man inte gilla alla hundaktiviteter, det räcker att man hittar på några olika saker med sin hund, för att den skall få stimulans och må bra. Det viktiga är att ägaren tycker att det är kul, då får man kul tillsammans!

Ibland när jag möter hundägare så brukar jag be dem stanna upp och fråga sig varför de har hund. Om svaret blir: ”För att jag vill glänsa, synas och framhäva mig själv och för att jag vill visa att jag kan och är bättre än andra.” …då kanske man inte skall välja ett levande attribut eller så får man vara väldigt självmedveten och försiktig så att man inte fullständigt utnyttjar och trampar ner sin hund i lorten. Ingen vill väl att ens hund skall känna sig som en värdelös liten lort?

Som du säkert redan har gissat så är det inte någon som har svarat att de vill framhäva sig själva med sin hund, men du har säkert mött de som gör det: Stor hund till liten människa. Liten hund i svindyr väska. Hund med kläder och smycken. Hund med frisyr så att den inte får gå ut i skogen. Hund som får ligga på en och samma plats i två timmar för att matte/husse skall bevisa att hon/han har en så lydig hund osv. De människorna utgår inte ifrån hundens bästa när de gör sina påhitt.

Att jag kom att skriva det här inlägget beror på att jag läste ett facebook-inlägg, som jag gillade, det var från Kennel Blågul. Matte berättar att hon tävlat med en av sina hundar och att hon är glad trots att de fick låga poäng. Hon skriver att hon gläds över ”en HÄRLIG känsla och grym ATTITYD hos både hund och förare” hon avslutar med ”Grattis till oss!” En sådan attityd borde alla ha som tävlar med hund, eller för den delen andra djur också. Ja, alla som Har hund borde ha den inställningen till sitt djur, att man skall trivas och ha det gott tillsammans, att ha en go’ känsla och härlig attityd.

Att tävla inom olika hundsporter börjar bli ganska stort. Jag själv har aldrig varit så mycket för att tävla mot någon annan än mig själv, men RALLY-lydnad är riktigt kul! Har du inte testat så rekommenderar jag dig att göra det! Det är en riktigt rolig form av lydnadsträning och funkar också bra som vanlig aktivering och lydnadsträning om man inte vill tävla.

Om man vill tävla och alltid ha full kontroll över sitt objekt, då kan man ju skaffa en snygg bil eller motorcykel med bra motor, det skulle jag nog göra om jag absolut inte hade möjlighet att ha något djur. Det går att tävla i både skönhet, fart och precision med bilar och motorcyklar och där kan man bli både arg och besviken utan att det går ut över en annan levande varelse.

Nu har jag snorat i över en vecka, ”det är ingen lång tid, en normal förkylning varar ca 6 veckor”, sa någon till mig häromdagen. Det kan hända men för mig känns det helt onödigt att vara förkyld, jag vill helst inte vila, det finns så himla mycket roligt att göra. Men det finns, som de säger, inget ont som inte har något gott med sig; efter en viloperiod så brukar jag i stort sett alltid upptäcka att de träningsmoment jag jobbade med före vilan, sitter så himla mycket bättre när hundarna har fått ta det lugnt några dagar …och helt utan träning blir de väl kanske aldrig, man gör ju saker i vardagen hela tiden som kräver viss koncentration/lydnad av våra hundar och en omgång 3×3 orkar jag ju oftast med ändå. Jag är glad att jag har haft sådan tur att mina hundar, trots att de är av väldigt aktiva raser (Schapendoes och Storpudel) klarar av att vila flera dagar i följd om det behövs. Det är ingen av dem som ”klättrar på väggarna” efter en dag i soffan. Viska kan bli lite rastlös, men då bär hon lite prylar fram och tillbaka och sedan ser hon ut att vara väldigt nöjd med sig själv när hon återigen sträcker ut sig i soffan.

Tänk att vi har fått så härligt mycket snö! Jag funderar på om vi kan hoppa över skidsemestern i år, kanske bara åka till Ulricehamn några gånger, det skulle spara en massa problem med att hitta stuga i fjällen där man får ta med sig hund, hundvänliga stuguthyrare är sällsynta. Men det var inte dessa privata funderingar jag skulle uppta din tid med. Jag tänker på julens alla hotande faror, nej, inte aggressiva, hysteriska föräldrar i julhandeln utan mer sådant som kan vara farligt för våra husdjur och då tänker jag, såklart, i första hand på våra hundar.

Har du en vuxen hund så kanske du tänker: ”Ja, ja, valptiden är över, min hund välter inga granar och stjäl inte från borden”. Tror du ja. Hittills kanske du har haft tur, eller så har du en tillräckligt undergiven hund som inte riktigt vågar chansa på att du inte vaktar trots att du har gått därifrån …eller så kanske det bara Är så att din hund är ovanligt väluppfostrad.

Lämna aldrig choklad framme, oavsett om din hund är väldigt välartad eller inte! Nötter, vindruvor, skinka, feta korvar och annan julmat är heller inte bra för hundar. Det är ganska vanligt att hundar får i sig folie som suttit runt ischoklad, nätet som suttit runt skinkan, glitter från granen och väldigt vanligt är att de sväljer nätet som suttit runt fåglarnas talgbollar. Även julgranskulorna kan ställa till det med skärskador på både in- och utsida av hund. Håll koll så att du slipper en massa onödiga problem i jul, jourhavande veterinärer växer inte på träd i jultid. Dessutom, om du har turen att få tag på en, så är han/hon duktig på att ta betalt för att bli störd i sin helgvila, fullt förståeligt, men visst är det roligare att lägga de pengarna på nyårsrean eller MyDog?

När det gäller valpar så kan julen vara ganska krävande för oss hussar och mattar. Julen 2006 hade vi tre schapendoes, kullsyskon, på 9 månader och som bonus, en ljuvlig, något vild, människovalp på 15 månader. Den julen hägnades vår julgran in bakom snygga, gröna kompostgaller. Vi fick någon kommentar om att det verkade praktiskt att kompostera granen direkt. Och även om jag gjorde mitt bästa för att tycka att kompostgallren matchade granen på ett pittoreskt och nästan vackert sätt, så var det kanske mera praktiskt än snyggt. Men, vi fick en mysig jul där kulorna hängde på sin plats i grenen och inget glitter hamnade runt barna- eller valphalsar, inte heller i deras magar. Inte en enda valp behövde magpumpas på grund av att de ätit olämpligt julgodis, allt var frid och fröjd. Vi fick precis en sådan fridfull drömjul som de flesta önskar sig.

När jag pratar hundträning på mina kurser så brukar jag ställa frågan: Är du en förebyggare eller en åtgärdare? Bäst resultat får man om man förebygger så att problemen aldrig behöver uppstå. Satsa på att förebygga i jul, ställ godisskålarna högre upp än du misstänker att din hund kan hoppa. Stäng in skinkan när ni lämnar köket, hägna in granen och häng talgbollarna högt. Fortsätt sedan sikta högt även när det gäller hundträning, fortsätt att vara en förebyggare så kommer ditt hundår 2013 att bli kanon!

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt HundÅR 2013

//Ninni 

http://www.villgottshund.se

Din hund får inte bita någon som bryter sig in i ditt hem, det har du säkert redan hört talas om. Vi som är hundägare har STRIKT ansvar. Visst är våra lagar lite lustiga ibland? Jag försöker alltid att vara så ärlig och laglydig som jag kan men är det någon som bryter sig in i vårt hem, eller vår bil, så hoppas jag faktiskt att hundarna hjälps åt och biter ordentligt. Förresten så lämnar vi sällan hundarna ensamma varken hemma eller i bilen, vi är rädda att Hundarna skall bli stulna. Men om jag leker med tanken att jag skulle råka vara hemma när de bryter sig in, då skulle jag till och med försöka hetsa hundarna lite, så att de gör sitt jobb ordentligt. Efteråt skulle jag glatt ringa polisen och tala om vad jag hade gjort och jag skulle lika glad ta både eventuellt åtal och böter. Hundarna skulle sedan bjudas på fest, märgben och grisöron i massor! Att vi människor behövde någon som vaktade oss, det var ju en av de första orsakerna till att vi började hålla oss med vargar, så hundar som vaktar gör verkligen rätt, ur hundperspektiv sett i alla fall

Tyvärr så är ovanstående tankar bara ett rent önsketänkande från min sida.  Jag har svårt att tro att Våra hundar skulle försvara vårt hem. Möjligen om någon av oss tvåbenta verkade behöva deras hjälp, men om de är ensamma hemma så tror jag mest att de blir glada över att det kommer någon och pratar bort en stund med dem.

Annat man kan hoppas på är att tjuvarna skulle vara allergiska, det är en tanke som jag har roat mig med ibland. Visserligen så har min blonda, men garanterat begåvade, bekant och tillika läkarstudent, berättat att det troligtvis aldrig har hänt att någon har avlidit på grund av pälsdjursallergi. Hon har en intressant och vetenskaplig förklaring till detta också, men jag drar inte den här, jag är varken blond eller överbegåvad  Men även om tjuvarna inte riskerar att dö på grund av våra hundars hudepitel eller päls så kan man ju hoppas på att de blir så allergiska att de inte kan fullfölja inbrottet, undrar om det har hänt någon gång? Jag kanske skall sätta upp en sådan där skylt, som varnar presumtiva inbrottstjuvar för hundhår, eller är det bättre att de får lära av erfarenhet? Ja, de får helt enkelt skylla sig själva om de bryter sig in i vårt hem. Men är Du, som läser det här, både kriminell och allergisk så gör dig ej besvär hos oss, du kommer att bli väldigt sjuk och det är våra stackars inventarier inte värda, såvida du inte är ute efter en gammal dator med halvt avgnavd sladd, håriga plädar, en lädersoffa, förvisso endast 2 år gammal men redan, försedd med ett antal rivmärken, tre dussin gosedjur utan ögon och fyllning, 5 kg tomma märgben och massor av halvt uppätna retrievertuggben, men de senare får du leta reda på själv. Tips: retrievertuggisarna hittar du med fördel mellan soffplymåerna i vardagsrummet samt i och under soffor och sängar i hela huset. Ta med pannlampa också så att du inte snubblar och bryter benet på alla hundleksaker som ligger överallt! Jag vill inte bli skadeståndsskyldig på grund av ett sådant fall.

Förresten, kriminella individer är nog inte allergiker… kan det vara genetiskt att allergiker inte utvecklar kriminella drag? …nej, det låter lite långsökt… Födoämnesallergi kan vara riktigt allvarligt, så, tänk om någon har påbörjat ett pannkaksbak och har knäckta ägg i en bunke i köket, vederbörande kommer på att mjölken är slut och beger sig till närmsta butik för inköp. Då händer det! Inbrottstjuven tar sig snabbt in genom köksingången och drabbas av en allergichock, det kan faktiskt vara livshotande för dem som är svårt allergiska mot ägg. Matallergi är i motsats till pälsdjursallergi allvarligt och det är flera som avlider varje år. Men chansen att en inbrottstjuv har sådan allergi är nog minimal och jag vill egentligen inte någon enda människa så illa, så jag låter äggen ligga kvar i kylskåpet när jag går ut och blir det mycket snö i vinter så skall jag se till att skotta och sanda så att ingen tjuv riskerar att halka utanför heller. Men Om någon bryter sig in och mina hundar anfaller, då ler jag. …åtminstone inombords

Jag ser ganska ofta inlägg på facebook angående vita skåpbilar som, enligt skribenten, troligtvis innehåller potentiella hundtjuvar. I inläggen uppmanas alla hundägare att inte binda upp sina hundar utanför affärer eller liknande. Jag tänker gå ännu längre och be Dig hundägare att aldrig överhuvudtaget binda upp din hund där du inte ser och har kontroll över både hunden och de eventuella situationer som kan uppstå.

När du binder din hund så låser du den vid en viss plats och förhindrar den att använda sig av möjligheten att fly – om den skulle behöva det. Det vill jag jämställa med djurplågeri.

Hur en hund upplever att vara bunden kan vi egentligen inte veta, såvida vi inte är väldigt duktiga på att ”läsa hund”. En hund som lider av ”inlärd hjälplöshet” visar oftast inga tecken alls på att vantrivas med att vara bunden, den kan krypa ihop och bara sitta eller ligga på samma plats, den kan stå helt stilla i freeze-position och verka helt harmonisk. För ett otränat öga ser den ut att trivas, egentligen lider den oftast mer än den hund som står och ylar och skäller för att husse/matte skall komma tillbaka. Den skällande hunden får nämligen ur sig en del ångest. Den tysta trycker ner sin ångest i magen…

Jag vill tillägga att det finns frimodiga hundar som inte har så ont av att stå bundna en kort stund, men min erfarenhet är att de är väldigt få och för den vanlige hundägaren kan det vara svårt att avgöra Hur ens hund egentligen uppfattar en sådan situation.

När det passerar många, människor, cyklar, barnvagnar, rollatorer, hundar och annat, förbi hela tiden så bygger det upp en stress inom hunden. Stressen ökar ju längre tid som går och ju fler som passerar. Om någon skulle gå fram till hunden när den är så stressad så har den egentligen bara två val: den kan ”stänga av” (spela död=inlärd hjälplöshet) eller gå i försvar, dvs attackera den som kommit för nära. En bunden hund kan ju inte välja att fly! Jag, som hundägare skall vara den som försvarar och hjälper min hund, jag skall inte vara den som utsätter min hund för sådana obehagliga situationer. Hur skall hunden kunna lita på mig när jag överger den och utsätter den för sådana stressituationer? Om hunden inte litar på mig så kommer den heller inte att samarbeta lika bra med mig vilket leder till andra problem, men dem tar vi inte här och nu, det skulle ta för mycket tid och utrymme.

De flesta hundägare har ingen möjlighet att i förväg veta hur deras hund kommer att agera i en trängd situation och det är inte alls säkert att hunden reagerar likadant varje gång. Allt beror på dagsform, hur stressande situationen känns för hunden just då, vad det är som händer i just den situationen osv.

Väldigt få människor vet själva hur de kommer att agera i en riktigt stressad situation, det har ju många vittnat om som upplevt katastrofer som Estonia till exempel. Somliga vill gå och hämta sina underkläder innan de sätter sig i en livbåt, andra räddar livet på medmänniskor och utför stordåd som de aldrig hade trott sig själva om, några lägger sig ner och vägrar, eller kan inte, göra någonting de hamnar i total hjälplöshet.

Vi vet två saker:

1. Hundar är flockdjur, de vill vara med sin familj (människoflock) och blir stressade av att det rör sig för många andra individer runtomkring dem när inte de egna familjemedlemmarna finns där för att skydda dem. Det är riktigt oschysst att binda upp sin hund, helt utelämnad till främmande människor och utan möjlighet att gömma sig eller fly.

2. Vi har strikt hundägaransvar i Sverige vilket innebär att, även om du kan bevisa att någon har trängt sig på din bundna hund så är, det ändå ditt ansvar och du blir skadeståndsskyldig om din hund biter någon. Oavsett hur klantigt den hundbitne än bar sig åt.

Lita inte på att människor har hundvett! Skydda din hund från det psykiska lidande som det kan innebära att stå bunden, ensam, utan möjlighet att gömma sig eller fly. Bind aldrig upp din hund där du inte kan se den och/eller inte har möjlighet att skydda den.

(bild lånad/stulen från:nillis-lillaloppan.blogspot.com)

Det är så himla tungt att säga hejdå, åtminstone om man tror eller vet att det är för alltid. Den sista tiden har vi tvingats säga hejdå till flera av våra ”gamla” dagishundar och det känns så sorgligt, när jag tänker på att jag troligtvis aldrig mer kommer att träffa dem, aldrig borra ner fingrarna i deras päls, se dem djupt in i deras vänliga ögon, aldrig mer känna deras varma kroppar nära, i famnen… det är sorgligt…

Hundarna däremot har oftast inga problem med avsked, såvida vi inte har knutit dem till oss för hårt och gjort dem osjälvständiga. Om en hund är ängslig till sin natur så är det ägarens uppgift att stärka dess självkänsla och uppmuntra att den går ifrån husse/matte, annars kan dessa hundar drabbas av svår separationsångest och därmed få stora problem med att hantera ensamhet, men det är ett annat kapitel.

Det normala för ett hunddjur är att aldrig vända sig om när de går ifrån flocken/sina människor. De går som om det är det mest självklara i världen och verkar inte tänka på att det kan vara sista gången man ses. Men när de möts igen så blir det KALAS, massor av glädjeyttringar i form av viftande svansar, slickningar, lekställning och ibland ganska mycket ljud i form av gnäll, yl eller ljusa skall.

Jag skulle önska att det var lite lättare att bara gå, att lämna utan att se sig om, när man har lämnat så kan man ändå inte påverka hur det är någon annanstans. Om man går vidare och ändå hela tiden tänker på hur det kunde varit OM det varit annorlunda, då tittar man bakåt och missar chansen till nya fina möten som ligger framför en. Dessutom; Kan jag vara fullt närvarande för den/de nya jag möter om jag inte har släppt de ”gamla”?

Hundar är i regel experter på att leva i nuet. De kollar in situationen och accepterar eller försöker förändra. I stället för att sörja skall jag anstränga mig för att glädjas åt det vi har haft och försöka följa hundarnas exempel. Inte konstigt att hundarna blir så glada när vi bara har varit borta en kort stund, de utgår ifrån att det är sista gången vi ses varje gång vi lämnar varandra! Så nu försöker jag lära av mina 4-benta vänner, jag trampar vidare och gläds åt våra nya vänner och om vi möts igen, Puma, Jaxon, Elsa, Axa med flera, då blir det kalas!

Jaxon

Nu sätter jag helt enkelt nosen i vädret och spårar upp nya bekantskaper och kanske, rätt vad det är, kanske vi träffas igen! Hoppet är det sista som överger människan, och jag är ju ändå människa

Vad gör du just nu? Frågan står att läsa på min tomma status på facebook. Går upp i vikt är den första tanke som slår mig. Fanken vad tanken är snabb ibland

Faktum är att jag jobbar så mycket i vanliga fall att jag inte har förstått hur mycket tid det finns på ett dygn, tid som man kan ägna åt att äta. Det har bara gått knappt två veckor på semestern men jag har redan kommit till insikt. Idag skall nya appen testas, ett tillbehör till min telefon som skall mäta hur långt och var någonstans jag går. En vänlig själ, maken, har installerat den åt mig eftersom jag har insett att det inte räcker att gå 2,5-5 km per dag, som jag gjort hittills under semestern. I alla fall inte om jag skall kunna frossa i alla ljuvliga delikatesser som finns överallt, utan att behöva köpa helt ny garderob i september. Nu ska här gås! Jag ser redan lyckostrålar ur åtta pigga hundögon, tänk att de aldrig tröttnar på att gå, vi försökte trötta ut vår Gestur (irländsk varghund) en gång för många år sedan, vi gick i snö upp till knäna i över 2 timmar, Gestur drog dessutom vår 2-åring i en pulka. Både jag och maken var ganska slutkörda när vi kom till vår infart. Gestur? Han stod och stretade åt grannen till och undrade om vi inte kunde ta ett litet bonusvarv nu när han hade varit så duktig. Idag är det ingen snö, tack och lov, bara att snöra på promenadskorna och gå ut. Extra bajspåsar i fickorna ifall vi hittar någon kantarell, blåbär eller i bästa fall några solmogna smultron som sedan kan avnjutas med lite vispgrädde. Vad gör du just nu? Jo, jag njuter motion i trevligt sällskap, för att senare kunna njuta goda smaker. Känn dig välkommen att hänga på!  :)

Första semesterdagen och jag väcks av en röst som högt och tydligt säger: ”Vill ha godis!” Jag satte mig upp, kollade in hundarna, de låg lugnt på sina platser. Klockan stod på åtta så det var inte orimligt tidigt ens för att vara semester.  ”Vill ha godis” hördes det igen, ja just det! Då kom jag på det,  vi har blivit med papegoja, för ett par veckor. Men denna goja, som är av rasen Grå jako, skulle vara ganska tyst till att börja med. Enligt hans husse och matte så brukar han aldrig prata den första veckan på ett nytt ställe. Det är hans andra dag hos oss och jag börjar undra var detta skall sluta, Jocke låter nämligen ganska mycket redan, han har säkert 5-6 olika visseltoner som han varierar mellan, han kvittrar som en vanlig fågel, säger något som låter som ”Jocke cool”, han säger godnatt flera gånger mellan klockan 21 och 22 och nu säger han alltså ”Vill ha godis” också

Jocke med en av sina älskade klockor

Jag måste säga att jag är väldigt glad över att vår gamla Bimbo inte talar. Hon är nog så tjatig genom att, med enbart frambenen, studsa upp och ned samtidigt som hon kastar med huvudet åt det håll hon vill att jag skall titta. Alltså åt det håll där det ligger något hon vill ha. Utan att ge ifrån sig ett enda ord kan hon nästan tjata livet ur en! Denna älskade gamla hund…  :)

"Tjatiga" Bimbo 10 år (kortklippt schapendoes)

När jag var liten så hade jag en rolig undulat, han var grön och han hette Putte såklart ett vanligt undulatnamn på den tiden. Vår Putte flög omkring fritt för det mesta och mamma höll på att bli tokig på att torka upp spillning både här och där. När Putte dog så köpte vi en ny Putte, fantasilöst men det kändes bra att ha en Putte. Jag hade himla gärna velat ha en goja, precis som Baretta hade, minns du honom i den där deckarserien? Jag var 11 år och tyckte att han var häftig, men det bästa med hela serien var hans fågel. Mina föräldrar hade många argument emot; salmonellarisk, skräpar ner, dyra, vad gör man på semestern, vi har ju en fågel, du har hund det räcker osv… Jag sänkte mina krav till nymfparakitnivå, men det blev aldrig vare sig en sådan eller någon stor papegoja. Kanske var det därför jag inte ville säga nej när vi fick frågan om att passa Jocke ett par veckor, kanske är det därför jag njuter av att prata med, lyssna på och beskåda vår nya vän? Hundarna tar ingen större notis om honom, utom Tintin, en av våra inackorderade hundar. Han springer till voljären så fort Jocke visslar, det vore kul att förstärka både Tintins och Jockes beteende så att Jocke kan vissla för att få dit hunden så att han kan få vattenmelon. Djurträning är en perfekt hobby när man är ledig! Vi har kul på VillGott´s Hund, det händer alltid något när man har djur omkring sig och man tvingas leva i nuet, det kanske gör att semestern känns längre?

Jocke (Grå jako)

Undrar om maken har några argument emot att ha fågel? Jag tror jag väntar med att fråga tills jag själv är säker på att det är en god idé