Med understimuli i detta fallet, så menar jag att hundarna inte får röra sig fritt alls, utan allt muskelbyggande, är bara korta kissrundor (som det ska vara när de är små) och inget klättrande, eller annan viktig motorisk träning.

Vad gäller lydnadshundar, så beror mycket av överslagshandlingarna där på grund av just stress och/eller att de inte förstår vad föraren menar. Många av dess skulle nog försvinna helt, om vi blir bättre på att anpassa belöningar till individer och blir lite tydligare i våran träning.

Allt med måtta helt enkelt

De symtom jag beskriver i blogginlägget kan givetvis vara symtom på en mängd olika saker, det skulle vara omöjligt att dels räkna upp alla symtom var för sig och sedan spalta upp vad varje enskilt symtom kan betyda. Hunden som drar utåt, bort från ägaren i sitt koppel kan ju till exempel vara livrädd för matte, vågar helt enkelt inte gå nära! Orsaken till rädslan för matte kan ju i sin tur vara att matte har råkat trampa hunden på tassen vid några tillfällen, det behöver inte vara en hundmisshandlare vi ser. Eller så kanske det är könsmogen hane som har känt löplukt på andra sidan gatan. Hunden som ofta stannar och sätter sig ner för att klia sig, den kanske har rävskabb? Eller allergi? De olika symtom på stress som jag räknade upp är bara några exempel som den ovana hundägaren kan vara lite uppmärksam på.

Om hunden som drar i kopplet samtidigt slickar sig om munnen så har du helt rätt i att det kan vara en aggressionsdämpande signal, om det bara är jag och hunden där så får jag väl ta mig en funderare på vems aggression det är den vill dämpa… Men den kan ju också bara ha dreglat lite, eller fått ett grässtrå mellan tänderna.
Tips! Kolla in you-tube-klipp på hundar som tränar lydnad.
Det är väldigt vanligt att hundar använder sig av det snabba slickandet under lydnads-tävling/-träning, oavsett om det handlar om brukslydnad, rally eller htm (healwork to music). Man kan se det där slickandet med jämna mellanrum även hos de som tävlar på elitnivå, SM-vinnare med flera och hos hundar vars ägare tränar på ett schysst sätt. Vad kan betydelsen vara då?

Det tar många år av studier av hundar i flock för att man skall kunna läsa av hundars signaler på ett bra sätt, det kan man inte lära sig i ett blogginlägg och definitivt inte av att läsa en eller två författares böcker om hundspråk. Och viktigt är att det går inte att tolka bara en kroppsdel på hunden, man måste ha förmåga att läsa av helheten och för att lära sig det så behöver man nästan leva med hundar i stor flock under flera år, det har ju de flesta inte möjlighet att få göra. Du som har kennel kanske har sådan tur att du har 6-7 hundar, det är en verklig förmån att få studera hundspråk på så nära håll.

I mitt blogginlägg glömde jag beskriva de ”osynliga” symtomen på stress, de är egentligen inte osynliga men tolkas ofta som allergi eller andra sjukdomstillstånd. Det kan vara stress på grund av både under- och/eller överstimulering som ger: Klåda, hudirritationer, eksem, magkatarr, magsår, sura uppstötningar (gult slem/galla), vanliga kräkningar, diarré, hård mage/förstoppning med mera, med mera. I de fallen kan hundar har klåda så kan de gnaga/slicka på sina egna tassar/ben eller annan del av kroppen så att huden blir helt utan päls och ibland till och med blöder.

Du pratar om ”överslagsloppor”, jag har aldrig hört det uttrycket förut men antar att du menar överslagshandlingar, vilket för mig är handlingar som hunden tar till i ett stresstillstånd, exempelvis när den inte förstår ett kommando, blir osäker på vad föraren vill/menar, eller då den helt enkelt är psykiskt eller fysiskt trött och inte orkar mer, skulle lika gärna kunna börja gräva eller åka kana på rumpan, det senare kan ju också vara ett symtom på analsäcksinflammation eller mask.

Jag vet inte varför dina hundar använder sig av överslagshandlingar, jag har ju inte sett de enskilda situationerna.

Jag sätter bara halsband på mina hundar de få gånger jag har dem i koppel, för promenad eller träning. Jag märker inte att de irriteras av själva halsbandet, kanske har mina så tjock päls att de inte ”märker” halsbandet

Under ca 10 års tid har jag haft 3-7valpkurser per år och det jag ser är att i en grupp på 6-8 hundar så går minst hälften långpromenader (45 min eller mer) med valpar som bara är 4-5 månader, ibland är det till och med någon enstaka som cyklar med så unga hundar! När jag frågar varför så svarar de ofta med motfrågan: ”Men hundar måste väl ha motion?” Eller så blir svaret: ”Men jag har köpt hund för att jag skall komma ut på långa promenader”. Detta bekymrar mig eftersom jag också arbetar med vuxna hundar som har stressrelaterade problem.
Min tanke med blogginlägget var att påminna om att valpar behöver få möjlighet att växa och utvecklas i sin egen takt. Ha inte för bråttom första året, ni hinner allt ni vill göra. Ta det lite lugnt så har har du en kompis som håller både mentalt och fysiskt i många år.

Vad gäller symptomen du skriver om, så undrar jag om det finns någon fakta, som stödjer teorin, att det verkligen är som du skriver. När valparna får halsband på sig, så ”kliar” det. Mina vuxna hundar får än idag överslagsloppor, om de har koppel på sig (vi går mycket lösa). Betyder det att de gått för långt då?

Att hundar drar i koppel, för att slippa det, betyder det att de gått för långt, eller vill de bara ha friheten att springa fritt?

När en hund slickar sig om munnen, ska jag då ta det som att den gått för länge, eller ska jag se det som den aggressiondämpande signal det är?

Jag säger inte att det inte kan stämma in på hundar, som är överstimulerade på grund av långa promenader. Däremot så finns det massor med olika anledningar, till varför samma symptom kan uppstå, som inte har med promenader att göra överhuvudtaget.