Små hundar är så himla kräsna! Eller hur?! Ja, det hade jag gärna skrivit under på när jag var inne på min 4:de hund, Co-Co, en dvärgpudel som åt var tredje dag. Nu var det ju inte så att hon självmant åt var 3:dje dag, nej men om jag stekte pannkakor så åt hon med god aptit, dessutom åt hon allt möjligt annat också DEN dagen, som om hon var utsvulten, sen var det stopp igen, svält i 1-2 dagar osv. Det här var ca 20 år sedan, jag hade ingen erfarenhet av hundar som inte ville äta och tyckte att vi hade löst det på ett, för både mig och Co-Co, helt okej sätt. Jag har alltid gillat pannkakor och äter man inte för många så tröttnar man inte av att äta dem sådär var tredje dag, tror jag… På den tiden visste jag inte så mycket om vare sig hundar eller andra hunddjur så jag var totalt okunnig om att de flesta vilda eller förvildade hunddjur lätt kan gå utan mat 2-3 dagar. Det är ju inte varje dag det dyker upp ett byte, som man både lyckas fånga, döda och sedan äta utan att bli bortkörd. Detta borde väl innebära att våra tamhundar också kan gå utan mat i några dagar utan att fara illa av det? Ja, absolut, de flesta kan det och alla kan det om det bara sker vid något enstaka tillfälle. Men, kom ihåg att hundar är individer. Det finns hundar som mår dåligt av att gå med tom mage och kräks galla. En hund med sådana symptom behöver få något i sig ett par gånger per dag, åtminstone lite knäckebröd, några torrfoderkulor eller lite köttfärs och äggula.
Vi har 3 hundar just nu, Bimbo som är 10,5 år har under merparten av sitt liv reglerat sin vikt genom att avstå sin matranson lite då och då. Fram tills för ett år sedan så åt hon max varannan dag, hon har alltid varit frisk med ett stabilt psyke och det är hon som styr flocken, med järnhand. De dagar hon inte har velat ha sin mat så har hon, i bästa fall, nosat på den och sedan gått därifrån, men lika ofta har hon inte ens kommit när vi har ropat att ”nu är det mat!” Vi har aldrig någonsin oroat oss över Bimbos matvanor, däremot har vi haft fullt upp med att passa hennes son Bullen, som är en riktig överätare. Han har alltid vräkt i sig sin egen mat för att sedan kasta sig iväg och kolla in mamma Bimbos skål. Många gånger har han lyckats komma över hennes ranson när vår simultankapacitet inte har räckt till för att både passa hundar, ungar och diverse hushållsgöromål samtidigt. Och Bimbo ägnar ingen energi åt att vakta en matskål hon inte vill ha. Resultatet av vårt slarv och Bullens uppfinningsrikedom blev så småningom en kraftigt överviktig Bulle, som en sådan där pariserbulle med tjock vaniljkräm inuti och massor av strösocker på utsidan, söt, men lite väl fluffig. Bimbo däremot fortsatte att vara samma snygga och normalviktiga champion som hon alltid har varit. Inte champinjon som svampen då alltså, nej, hon har alltid gjort gott intryck på domarna och blev utställningschampion ganska tidigt i livet.
Men så gjorde Viska inträde i familjen, en storpudel! Jag funderar ibland över om det är jag som med mina fördomar har underblåst hennes ovilja att äta. Är det jag som har sett till att fördomarna har blivit verklighet…? nej, det är nog inte möjligt, löjligt, men hon äter inte i alla fall…
Nyårsafton 2010 träffade jag ett par som hade lösningen på Viskas dåliga matvanor, fryst färskfoder. Nu får hundarna kött från både Owe och Norge, Owe är en trevlig kille som säljer både fryst och torr mat för hund. Norge är ingen person, utan… eller, jag fick ju maten av en person såklart, som hade varit i Norge och hämtat den. Det kändes lite skumt när jag hämtade denna hundmat, inte nog med att det var sent på kvällen och mörkt, maten var placerad på en skottkärra, under en presenning… men detta är en parantes som jag nog får reda ut en annan gång. Det jag skulle berätta var att när vi började erbjuda rått kött till våra hundar, på grund av vår tetiga pudeln, då fick vi en bieffekt; Vår kräsna Bimbo började äta som värsta matmonstret, både torrfoder och kött slank ner. Hon äter numera även torrfoder utan rått kött och lämnar inte en smula åt Bullen. Bullen har gått ner 4 kilo, Bimbo gick upp 3, det tog ett halvår att få ner henne i normal vikt igen! STORpudeln? Ja, det hörs ju på namnet att hon inte är någon liten hund, men hon är en äkta pudel, och då menar jag inte att hon bara har en tjusig stamtavla, nej, hon äter ungefär var tredje dag! Hon håller sig oerhört slank och har en matte som ständigt oroar sig över om hon får i sig tillräckligt. Men om vi tränar då är hon ALLTID sugen på mat och godis. Jag får försöka lägga in några extra träningspass varje dag, kanske mellan frukost och tandborstning och efter kvällstandborstningen innan jag somnar i soffan… det ska nog gå på något sätt. Och för er som funderar på pudel, det är bara fördomar att de äter dåligt, dessutom är det inte något som bör avhålla en pudelintresserad från att slå till på en valp, de är ljuvliga både som små och stora och i alla åldrar och färger! :)
