Kom precis hem efter att ha spenderat helgen i Svenljunga för att jobba lite med Niclas. Vi har planerat ytterligare och har jobbat lite på material från Niclas band The Blind. Det kommer bli grymt! Men man blir lite seg i huvudet av att lyssna på detaljer hela dagarna. Så nu lyssnar jag på när fåglarna kvittrar och tänkte bara vila huvudet med lite P3 ikväll! Hörs!
För det första så vill jag bara skriva att jag är otroligt glad och tacksam till alla er som har hört av er och som vill att jag ska fortsätta skriva i musikbloggen. Det är väldigt kul att veta att ni ser fram emot mina inlägg. Tack! =D
För det andra så är det kanske också på sin plats att jag förklarar varför jag inte har skrivit på sex veckor. Saken är den att jag just nu har haft fullt upp med planering inför väldigt många saker som har tagit mycket av min tid och jag har faktiskt inte haft ork att sitta vid datorn och skriva – dels för att jag knappt har varit hemma, utan åkt runt en hel del och planerat min framtid, minst sagt, både privat och med musiken. Låt mig förklara närmre:
Planering av podcast. Jag har de senaste veckorna planerat min podcast tillsammans med personer som kommer att vara involverade i den (mer information senare) och vi har diskuterat allt från innehåll till upplägg, men vi har fortfarande lite kvar att gå.
Omformatering av datorn. Min dator blev allt sämre vilket gjorde att jag fick omformatera den akut och blev därefter av med mina drivrutiner för ljud. Klumpigt, jag vet, och det är inget jag direkt har haft ork att ta tag i – jag har bara varit så trött på dumburken att den har förblivit avslagen.
Tillfällig flytt till Svenljunga. Detta är den tyngsta orsaken till att jag har varit borta en del. Jag tillsammans med min vän Niclas Hallgren av Hallgren Studios och The Blind-fame ska sätta oss ner och börja spela in mina låtar i början av nästa vecka och jag kommer att mer eller mindre bo och jobba där några månader framöver. Jag kommer att hjälpa Niclas att driva hans studio, samtidigt som vi jobbar med andra musiker och med mina egna projekt – avlasta honom lite. Självklart kommer jag skriva om allt det.
Fler bloggar. Faktum är att jag kommer att starta fler bloggar (som jag kommer att länka till här) som har med Niclas studio att göra, samt en blogg för podcasten. Det kommer bli stort och jag vet att det är många som är förväntansfulla, och det gör även Niclas och jag om studio, samt vi som ska jobba med podcasten.
Så där har ni det! Många bollar i luften och det kommer bli grymt. Men det tar tid och det tar planering men vi är i alla fall på väg åt rätt håll! Och ja, jag kommer hålla er uppdaterade om allt som händer. Thank you for your consideration.
1. The Whip Hand 4:49
2. Aegis 5:11
3. Dyslexicon 4:22
4. Empty Vessels Make the Loudest Sound 6:43
5. The Malkin Jewel 4:44
6. Lapochka 4:16
7. In Absentia 7:26
8. Imago 3:58
9. Molochwalker 3:33
10. Trinkets Pale of Moon 4:25
11. Vedamalady 3:54
12. Noctourniquet 5:39
13. Zed and Two Naughts 5:36
Omar Rodríguez-López – gitarr, produktion
Cedric Bixler-Zavala – sång, låttexter
Juan Alderete – bas
Marcel Rodríguez-López – keyboards, synthar
Deantoni Parks – trummor
The freaking Mars Volta! Äntligen är de tillbaka! De hade tydligen släppt första singeln från plattan, The Malkin Jewel, redan i februari, något som jag har missat totalt och upptäckte först igår. Så den har gått varm hela söndagen och idag måndag (ja, måndag, då jag inte har lagt mig än, so technically that counts, 120 minuter in på tisdagen) släpptes hela plattan, något jag dock HAR haft koll på och väntat på sedan länge.
Hittills har jag bara hunnit lyssna på plattan fyra gånger rakt igenom men jag känner att jag har en rätt bra bild av albumet. Och vilket album! Musik är en utveckling precis som människan. Människan växer och det måste musiken också. Det måste det, det måste ta sig vidare – och det har det verkligen gjort på Noctourniquet. Sångaren Cedric låter lika sjukt bra som vanligt, men också starkare och aggressivare, vilket märks tydligt på singeln. Seriöst, är det bara jag som tycker att The Malkin Jewel låter som otroligt trippad cyber-acid-alxdfsrgytoövgqer-whatever-reggae? Och bra sådan, dessutom? Allvarligt, jag hittade en banjo där inne!
Ovan är bara ett av många exempel, då bandet satte upp en tävling och efterlyste en video till låten. Jag valde den jag tyckte var grymmast, av Caleb Lázaro, efter att egentligen bara ha kollat igenom några få. Stiligt!
Tillbaka till plattan, som bjuder på ett riktigt nytt drastiskt men ack så spännande och intressant sound för bandet. Kvar är den progressiva och komplexa synen på musiken, men som bandet själva har beskrivit det, att skivan är allt de redan har gjort, fast enklare. Jag kan både hålla med och samtidigt inte. Låtarna är i normalare längd, samtidigt som vissa låtar påminner mig om deras första platta De-Loused in the Comatorium medan andra lutar mer åt soundet från förra plattan Octahedron, dock med deras klassiska ljudmanipulation och musikernas teknikalitet. En fantastisk hybrid! En otroligt spännande ljudbild! Bandledaren Omar själv refererar soundet som ”future punk”. Word.
Albumet är också ett konceptalbum (underbart!) som enligt Cedric, och jag citerar; ”It’s about embracing life for what it should be. There’s a view of the elitist lifestyle – that being an artist is unattainable. I’m trying to write this story that reminds people that we’re all artists.” Slutcitat. Vi alla är artister. Vi alla är artister! Så smart, så kärleksfullt, mina vänner – vi har musiker som vill säga något!
Det andra som är så bäst med albumet är de otroligt vackra melodierna som förekommer till och från i låtarna i både sång och tema, med låtarna Lapochka, In Absentia och Vedamalady, som alla tre bjuder på helt otroligt vackra slut! En annan viktig notering är att hela albumet har en elektronisk vibe till sig som är mycket mer prominent här än på tidigare plattor, med synth-ljud (lustiga sådana, och samplingar som dyker upp här och där) som sticker ut och med en välprogrammerad Deantoni Parks bakom trummorna som ger många av låtarna en ännu mer elektronisk ton, då han många gånger låter som den mest (igen) välprogrammerade trummaskin du hört. Klassiskt.
Så klockrent, så smakfullt, mina vänner – ta för er av ett band som har något att säga, något att ge! Njut, medan ni får er världsbild vidgad! Lätt årets bästa platta hittills, slår allting jag hittills har skrivit om, 2012!
Och folk som tror att jag aldrig gör hjärtan! I alla fall, här tänkte jag (faktiskt, jag lovar) skriva ett längre inlägg om Adrian Luxs nya singel All I Ever Wanted där Joakim Berg sjunger och lite om när Joakim var med och sjöng på ledmotivet till Bilar 2, Det Känns Perfekt, men blev helt slagen i huvudet, däckad, krossad, av helt minutfärska nyheter från www.kent.nu! Kort om ovanstående låtar först bara: De blir bra för att Joakim sjunger på dem. Okej, moving on till…
…DESSA TVÅ OMSLAG, DAMMIT!!! Seriöst, jag är lite grym faktiskt, snabbare än de större hemsidorna och blablabla – jag släppte ALLT jag höll på med; PP3, spelandet och mitt glas vatten och var bara tvungen att lägga ut, lägga ut, LÄGGA UT! Seriöst, jag skakar, jag orkar inte vänta meeer! Källa: www.kent.nu
UPPDATERING: Okej, jag är en rätt kass bloggare (och Melina är en kritiker), jag glömde ju texten till mästerverket! Du kan hitta texten hääär…! Åååh, vilken text, vilket underbart första intryck av en låt jag ännu inte hört. Jag längtar bara ännu mer nu! Om jag bara kunde skriva en bråkdel så bra som Joakim gör, då…då säger jag bara!
Där har ni det, omslag till singeln 999 som släpps 28 mars (shiiit!), och till albumet Jag Är Inte Rädd För Mörkret som släpps 25 april!
”Oh, my arm around your waist is
just another smart accessory to blend in…”
Artist: Simian Ghost
Låt: Wolf Girl
Album: Youth (2012)
Åh, sååå fiiint! Varför kan jag inte skriva något så här fint? Anyway, Sverige har ju redan en grym musikelit och Simian Ghost är bara ännu ett bevis på det. Hyllade i England och med andra plattan ute sedan en månad tillbaka så börjar de bli ännu större på hemmaplan också. Just den här låten har gått på P3 en del och verkligen fångat mig. Och videon gör ju inte det hela bättre – ack!
Igår tjatade jag en hel del om låten på FaceBook (FaceBook, ni vet) och för vissa av er är det nog ingen överrasknings att det blev dagens låt idag. Så fin! Jag älskar verkligen bakgrundstämmorna och ackordföljden, jag älskar videon, den mjuka sången och det enkla arrangemanget och den vackra texten. Perfekt! En sommarkvällsförälskelse.
Som grädde på moooset så besökte sångaren Sebastian Arnström fina PP3 i förmiddags (som hade teknikstrul och fick spela CD-skivor istället. Charmy!) På tal om det så måste jag spana in hela plattan Youth, för SKÄMMES, det har jag inte hunnit! Att jag ens vågar lägga ut denna som Dagens Låt när jag inte ens hört hela plattan den tillhör. En sann nybörjare som inte är värdig att kallas musikälskare. Förbanna denna kropp, förbanna detta sinne, inkapabel till att ens försöka skriva något lika skört, lika vackert, lika älskvärt som just den underbara låten ovan: Wolf Girl. <3
Igår kväll fick vi oss minsann en riktigt fin halvtimme med James Blake. Han har varit med lite kort på bloggen tidigare och då när jag summerade de bästa plattorna från 2011. Och live blir låtarna bara bättre. Det är en mer levande känsla i alla låtarna, just för att det sker på stunden och är mindre förprogrammerat än vad man kan tro, med ett helt band och allt. Musiken talar för sig själv! Lyssna nedan eller tryck på länken. Enjoy!
Underbart, måste verkligen se honom live när jag får chansen, när det nu än blir! Åh, så bra – och fler härliga glada nyheter blir det under de sista dagarna i mars! =D
Jag har inget att säga, jag är mållös, detta var så sjukt bra! Give it up för dansgruppen Wrecking Crew Orchestra. Se det i helskärm! Sjukt imponerande! <3
Så det händer ju trots allt en hel del småsaker som jag oftast inte skriver om, men jag tänkte att jag här kort skulle sammanfatta allting för er.
Rykande färskt från Twitter-pressen! Kent avslöjade nyligen (något ironiskt, så man blir ju lite osäker) den kommande singeln från plattan Jag Är Inte Rädd För Mörkret. Citat, ”Vi har dessutom valt 1:a singel: Titeln är 999. Längd: 6.53.” Dessa killar alltså! <3 Fakta? Ja, tydligen 100% fakta!
25 februari drog jag och ett glatt gäng till Rockborgen i Borås för att främst kolla på Moonlit Sailor. Invasionen och ett annat förband (som jag inte hann uppfatta namnet på) spelade också. Förbandet var bättre. Moonlit Sailor var dock riktigt bra. Jag har hört lite sedan tidigare, men är annars ingen expert på postrock (post-rock/post rock?) vilket också bidrog till den positiva överraskningen. Låtarna var riktigt bra, arrangemangen var välgjorda och de drog inte ut för mycket på låtarna, utan de var relativt korta, men kraftfulla och effektiva!
Den Svenska Björnstammen och Albin Gromer släppte nyligen sina debutalbum, Ett Fel Närmare Rätt respektive Album. Bägge är väldigt bra på sina egna sätt men Björnstammens debut är jag något blandad över. Det är väldigt bra och dansanta låtar och många redan klassiker med på albumet, men just av anledningen att de är sju (tror jag) medlemmar i bandet så blir det lite splittrat i känslan och soundet. Att det är blandade låtar på både engelska och svenska tycker jag inte heller är något plus, då den röda tråden försvinner lite. På tal om det…
…så är Album med Albin raka motsatsen. Här har vi både ett intro och ett outro och han har helt klart delat upp albumet på två sidor enligt det klassiska albumformatet från LP-skivans tid! Underbart! Inte bara det, men hela temat för albumet är otroligt tydlig – till och med titlarna känns otroligt sammanvävda! Riktigt bra mysig modern soul-pop med elektroniska inslag. Riktigt starkt!
…så det tänker jag inte göra, men jag bryter nästan ihop i gråt varenda gång jag hör låten med Ranelid och att det dessutom finns remixar på den. Här är min arm – insert knife here!
