”You gave me coca-cola, you said it tasted good.
You watch the television, cause it tells you that you should.”
Artist: Supertramp
Låt: Child of Vision
Album: Breakfast in America (1979)
Spotify-länk: http://open.spotify.com/track/6Mq0lFqHtnWoGoIvGMaXps
Jag har alltid varit fanatisk över öppnings- och avslutningsspår på plattor. Både första och sista låten på plattan är otroligt viktiga! Öppningsspåret ser till att jag blir nyfiken och ser fram emot resten av skivan – och avslutningsspåret lämnar mig tillfredsställd med vad jag just har hört och den resa jag har begått. Breakfast in America var också Supertramps mest populära platta, så många har hört den här klassikern och det är också Supertramps bästa exempel på avslutningslåt (även om Crime of the Century och Fool’s Overture också är rytande bra!)
Jag lyssnar faktiskt aldrig igenom hela skivan, då jag kan tycka att vissa låtar är överflödiga, men just Gone Hollywood och Child of Vision går perfekt hand i hand. Jag vet egentligen inte vad som gör låten så speciell, men slutet går det inte att ta fel på! Låten börjar relativt lugnt och sparkar sedan igång och går vidare in i första versen. Refrängen är stark men vad som tar hem låten är det som händer på slutet.
Jag har snackat upp det alldeles för mycket nu. Egentligen är det inte så anmärkningsvärt som jag vill att det ska vara men slutet har en touch som gör att jag nästan varenda gång trillar av stolen! Ett långt pianosolo börjar direkt efter andra refrängen och håller på i tre minuter innan ett kort saxofonsolo avslutar låten. Även om det i sig är ganska coolt, så är det det som händer i bakgrunden som är det underbara! Det är inte heller något speciellt men så sjuuukt snyggt – samtidigt som painosolot pågår så ligger det en synthslinga i bakgrunden som har ett litet solo för sig själv (kan man säga), något subtilt.
Jag upptäckte inte synthslingan på över två år men en dag fanns den bara där och jag blev helt besatt! Det är det enda jag hör nu när jag lyssnar på låten. Inte painosolot, inte den funkiga rytmen mellan två ackord, ingenting – bara synthslingan.
Och den är så enkel!
Men den är så snygg!
Less is more. Nog sagt. Lyssna på låten nu, lägg märke till synthslingan i bakgrunden under pianosolot och kommentera!
