Min första kärlek

Jag var sex år och hade precis börjat förskolan. Jag hade aldrig förstått den här grejen med att vara kär i någon innan. Fy tusan för barnsliga pojkar! Tills jag lärde känna Robert i min klass. Han var visserligen pojke men en mycket speciell sådan. Han hade glugg och lockigt hår i nacken. Han brukade dra mig i håret och han var den enda som fick göra det utan mina protester. När vi lekte tjej- och – kill-jage ute på skolgården älskade jag att jaga honom och han mig. Tills en dag då jag sa till Robert innan vi skulle gå hem att jag hjärtade honom. Jaha, sa han medan han satte på sig sin Salomonryggsäck och så sprang han iväg till sina väntande killkompisar.

Efter det så drog inte Robert mig mer i håret. Han jagade inte mig heller under våra lekar längre. Trots det så funderade jag inte så mycket på hans reaktion. Jag var nog alldeles för ung för att analysera sönder det hela. Men så en eftermiddag under vår rast, kom Roberts storebror med några tuffa killkompisar till skolgården. Vi tjejer hoppade hopprep då han ropade vem som frågat chans på hans lillebror! I samma stund som han sa det blev jag alldeles som förstenad. Mitt hjärta slog som bara den och mina kinder blev alltmer rödare. Vem av er är det sa han och skrattade. När han sen deklarerade att hon minsann har glasögon höll jag på att dö av skam. Precis då jag trodde att loppet var kört ringde klockan och alla rusade in igen. Det gjorde jag också med blossande kinder.

Förskoleåret gick och jag glömde bort det hela. Jag började första klass på en annan skola och fick nya klasskamrater. Vid ettans skolavslutning så var det bestämt att vi skulle fira med en annan skola. Så, när jag sitter på bänken med mina nya fina rosa kläder som mamma sytt och nyplockade Liljekonvaljer i handen så hör jag plötsligt någon ropa -Linda! Lindaaaaaaaa! och då jag vänder mig om för att se vem det är så möts jag av Roberts glada ansikte. Jag höll på att sjunka genom jorden. Jag mumlade ett tyst hej och stirrade ner i marken.

Just efter detta ropar min morfar att jag ska titta in i kameran och Klick! där har du bilden i inlägget. En sjuårig Linda som bara vill försvinna från jordens yta då hon just drabbats av sin första förälskelse.

Det här inlägget postades i Tostaredsbloggen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Min första kärlek

  1. Rebecka skriver:

    Så underbar berättelse Linda! Jag blev så rörd och önskar att du idag har lite mer tur med kärleken.
    Kram Rebecka

  2. Leo skriver:

    Guuu vilket fint inlägg. Jag blev alldeles varm om kinderna. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Kopiera det här lösenordet: *

Skriv eller klistra in lösenordet här: *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>