Vargen kommer!

Vargen kommer!

Naturromantiker, (som jag väljer att kalla vissa människor i brist på en bättre benämning - Ni vet vilka ni är och ni andra det vilka jag menar.), hävdar ju ofta i debatten gällande jakt, att om man helt tog bort människans påverkan gällande skog, natur och vilt, så skulle naturen reglera sig själv.

En vaneföreställning som dock inte fungerar i praktiken år 2012. Konsekvenserna för skogsbruk, lantbruk, trafik etc. skulle bli enorma.

Viltförvaltning genom jakt är i dagens samhälle en nödvändighet för att viltet inte ska utgöra risker eller orsaka orimliga skador på skog, trafik och för lantbruk.

”-Ni jägare försöker alltid sätta er över naturens ordning. Moder Natur sköter naturen bäst! Ni vill bara döda oskyldiga djur.” Nja… är det verkligen så? Som jag ser det, så är vi jägare några av Moder Naturs bästa hjälpredor.

Själva dödandet, som ofta "Naturromantikern" hakar upp sig på, är en ytterst liten del av själva jakten.

Men visst, jakt är adrenalinkickar, spänning, tradition, gemenskap med vänner och hundar. Allt
i en salig blandning. Men samtidigt är det till stor del naturvård. Att få se att ens egna viltvårdande insatser, med utfodring, utsättning av saltstenar etc., har gjort nytta på marken är en vinstlott. Kloka jägare tar inte heller ut mer av en mark än vad marken producerar.

I vissa öron så kanske det låter cyniskt, men det handlar om att ta av överskottet och förvalta kapitalet väl för att få en så stark och livskraftig stam som möjligt. Vi vill ha sunda och välmående djur i våra marker.

Köttet är givetvis också välkommet. Att vi skulle springa runt och panga på allt som rör sig, som faktiskt många tror, är en mycket skev uppfattning och ingenting är längre från sanningen.

Köttindustrin är ljusår långt mycket värre än den lilla del kött som jägarkåren står för. Att djur lider i långa transporter både före och efter slakt och lever sina korta liv i en "storproduktionsapparat" är många gånger rent horribelt. Om du någon gång varit inne i ett grisslakteri av större mått, så vet du vad jag menar.

Att äta kött från vilt är ekologiskt, klimatsmart, magert, fritt från antibiotika och färgämnen. Ändå står viltkött för mindre än 5% av konsumtionen i Sverige.

Jag har också full förståelse för att någon som inte jagar, inte heller förstår jaktens traditioner eller varför man jagar.

Hur konstigt det än kan låta så bygger iallafall min egen jakt på grundläggande värderingar med respekt för viltet och naturen. Viltet ska behandlas väl även efter skottet och tas om hand på bästa sätt. Det är en resurs som vi tagit oss friheten att skörda och då ska vi också använda det.

Det finns inte någon grupp människor som tar hand om viltet på det sätt som jägarkåren gör. Och i ärlighetens namn, hur många av ”Naturromantikerna” utfodrar djuren på vintern med tonvis med ensilage och spannmål? Jägarkåren fodrar viltet i markerna med mat för runt 265 miljoner kronor varje år.

Intressant är också hur många "tyckare" det dyker upp när det så att säga hettar till. Vargens återinförande i Sverige är ett sådant ämne. Vargfrågan är komplicerad. Men att inte inse att även varg, precis som allt annat vilt måste förvaltas är som att försöka laga en omelett utan att först knäcka äggen.

Förvaltningsmetoden är bland annat jakt. När vi jägare skjuter vildsvin eller älgar så är det inga protester. Men det är klart... de ser ju inte lika coola ut…

Och visst månar vi om den jakt vi älskar, och visst är varg en konkurrent, och visst är var man sig själv närmast – Om du driver ett fäbodbruk och den är en viktig del av din försörjning och en varg äter upp dina djur, så älskar du ju inte direkt vargen. Samma sak om vargen får sig ett skrovmål på din bästa jaktkamrat, hunden.

En förutsättning för vargens överlevnad är att lokalbefolkningen, som lever där vargen finns, accepterar detta. Det är kanske är den mest grundläggande förutsättningen för fortlevnad av stammen. Utan denna acceptans så har inte vargen en chans. Lyssnar ingen så kommer man helt enkelt ta lagen i egna händer och ta hand om problemet. Desperata människor tar nämligen nästan alltid till desperata åtgärder. Så funkar vi människor.

Ett fåtal jägare är kanske också positiva till vargen. Men de allra flesta vill inte ha dem på sin egen mark. Vi har en mycket, mycket lång jakttradition av att jaga med löshund i Sverige. Med drever, stövare, taxar, jämthund och gråhund m.fl. Denna jaktkultur försvinner om vi får varg i markerna. Det är fakta.

Regeringen fastslog för några år sedan att vargstammen inte skulle överstiga 210 individer – Det var ett steg i rätt riktning. En av anledningarna var att en för stor andel varg på begränsade ytor kraftigt försämrade livskvalitén betydligt för de som lever med detta runt stugknuten.

Vet att det kanske är svårt att förstå, men har man i generationer drivit djuruppfödning eller jagat och någon plötsligt säger att "Nu kan du inte göra det längre", så är det klart att det blir livat i stugorna.

I grund och botten handlar det inte om att man i sig hatar vargen. Det är nog främmande för de flesta jägare och naturmänniskor att hata ett djur. Det handlar mer om hur våra politiker hanterat frågan.

När det går så långt att eftersöksjägarna som tar hand om bland annat trafikskadat vilt vägrar släppa sina hundar. När man inte längre kan ha tamboskap och människor är seriöst rädda för att släppa ut sina barn själva - Då är det samhällets förbannade plikt att ta detta på allvar och inte vifta bort det som "larv". Alla bor inte i storstäder!

Den lekstuga som Naturvårdsverket bedriver med dina och mina skattepengar måste sakna motstycke historiskt sätt. Vargflyttar för miljontals kronor, en lek med människors liv i glesbygd där ingen lyssnar, hånet mot jägarkåren som är en av våra största folkrörelser som tillsammans omsätter 3-4 miljarder kronor varje år. Och allt för vad? För att man gett sig den på att återinföra ett av världens vanligaste rovdjur i Sverige och då tar man sig rätten att köra över den lilla människan som inte har en chans mot storebror.

Jag förstår liksom inte hur man tänker, när man ens funderar på att släppa ut vargar på orter som Svenljunga. Vad tror man att det ska få för effekt när man släpper ut varg mitt i Västra Götaland som är ett av de mest fårtäta områdena i Sverige? Kan något gott överhuvudtaget komma av det?

Vi måste också ställa oss frågan om vi överhuvudtaget har den vildmark i Sverige som krävs för att vi ska kunna ha en fritt växande vargstam som vi har just nu? Vissa har till och med fått för sig att vi ska bli ett Mekka för rovdjursturism. Jo, mycket ska man höra innan öronen trillar av…

2010 sattes ett inte allt för roligt rekord i Sverige - I antal trafikolyckor. 47 475 stycken. Bland annat med runt 36 000 rådjur, 2 500 vildsvin och 7 200 älgar och faktiskt 10 olyckor med varg. 5 personer dog och över 40 skadades allvarligt.

Och då kan man ju fråga sig. Vem söker upp den stora del av de 36 000 rådjuren, 2 500 vildsvinen och 7 200 älgarna som inte blir kvar på olycksplatsen utan som springer skadade därifrån?

Eftersök på vildsvin och älg kräver mycket ofta att man har tillgång till en hund som man kan släppa lös. Var ska vi få dessa hundar från när träning av eftersökshundar är en omöjlighet? Eller ska vi lämna de skadade djuren i skogen åt sitt öde? För vem vet - en varg kanske kommer förbi och får ett lättfångat skrovmål på en älg som legat med brutet ben och lidit några dagar...

Jag vet också att många av de som värnar vargen finns i storstaden. Man läser och bildar sig en uppfattning. MEN - Man ofta lever man inte där vargen finns. Tro det eller ej, men det är en viss skillnad. När man tar upp detta så får man ofta motargumentet ”-Men vadå, vi har väl också rätt att tycka – Ska ni jägare ha ensamrätt till djur och natur?”. Nej, givetvis inte. Alla har självklart rätt att ha en åsikt.

Och sitt gärna och blogga i en etta i Sundbyberg om att du vill ha varg… men du kanske borde prova att besöka skogen någon gång också? Eller i alla fall göra ett försök att sätta dig in i problematiken med varg kontra jaktliga traditioner och djuruppfödning?

Jag bor inte heller i vargland. I mina hemmaskogar här i Sätila går det möjligtvis en och annan strykare förbi. Men i den takt som vargstammen växer så lär det inte dröja länge. Vi måste ha ett tak på vargstammen annars är jakten inom kort ett minne blott i skog och mark även är nere. Jakten håller på att raderas helt i bland annat Värmland och Dalarna som idag fungerar som vargens barnkammare - Det är en skrämmande utveckling som i rask takt sprider sig.

Personligen vill jag att min grabb själv ska kunna ha möjligheten att hänga bössan på ryggen, ta med sig en hund och sedan få lyssna på underbar musik i form av rungande drev i skog och mark - Om si så där 10 år. Undrar om han kommer ha den möjligheten?

Hoppas verkligen att vi har politiker som på allvar vågar ta tag i denna fråga i kommande valrörelse. Pelle Pellby, Margareta Lövgren och Haleh Lindqvist. Ni ska arbeta för att främja kommunens allmänna utveckling samt dess ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Var står ni i frågan? Vi är många som vill veta.

Mikael Jägare
Sätila