I måndags upptäckte Edith Johnsson att fyra av hennes smycken – flera som hon har starka emotionella band till – har blivit stulna.
– Det är vedervärdigt och fruktansvärt, säger hon.
TORESTORP Edith Johnsson bor på Kullabyns trygghetsboende i Torestorp sedan sju år tillbaka. I måndags inträffade något som gör henne väldigt upprörd. När Edith öppnade sina smyckeskrin var innehållet i dem borta.
– Jag letade två gånger om i lådan där smyckena låg, och sen tänkte jag att de kanske var inlåsta i mitt medicinskåp, men där var de inte heller. Allt var borta. Då kände jag främst en stor ilska. Jag är arg och ledsen över det som har hänt, berättar hon.
Totalt har Edith blivit av med fyra smycken.
– Det handlar om en guldklocka som jag fick efter 25 års arbete inom kommunen som vårdbiträde. Jag har också blivit av med ett amerikanskt fickur i någon form av guld, som jag fick av min morfar. Jag vet inte exakt hur gammal den är, men säger jag 200 år så ljuger jag i alla fall inte. Därtill har jag blivit av med en halskedja som jag hade en vigselring på med en pärla i, som jag har fått av min mamma, samt ett smycke som ser ut som en hand som jag har köpt i Betlehem, berättar hon ledset.
Händelsen är polisanmäld och familjen har inlett ett försäkringsärende. Att Edith ska få tillbaka smyckena har hon inga större förhoppningar om.
– Nej, det har jag tyvärr inte. Jag skulle tro att smyckena redan är förverkade.
Smyckena som Edith har bestulits på har antingen gått genom generationer i familjen, eller har tjänats in genom lång och trogen tjänst. De har ett högt sentimentalt värde – och ekonomiskt.
– Det är flera släktsmycken som betyder mycket för mig. Att det finns folk som stjäl – inte minst från äldre – tycker jag är vedervärdigt och fruktansvärt!
På boendet står ytterdörren öppen och Edith brukar heller inte låsa in till sin egen lägenhet. Efter den här incidenten tänker hon om.
– Jag gillar inte att ha låst om mig, då känner jag mig instängd. Men det kommer jag börja tänka extra mycket på nu.
Edith menar att stölden av hennes smycken också har påverkat grannarna på Kullabyn.
– Det blir otryggt när sånt här händer. Det skapar en oro, förklarar hon.
Nu vill hon varna andra, så att de inte råkar ut för samma som hon själv har gjort.
– Lås in era värdesaker och lås om er, hälsar hon bestämt.
Till personen som tagit smyckena säger Edith:
– Har du något samvete alls så borde du lämna tillbaka dem.
