Hur svårt är det egentligen att åka längdskidor för första gången? Det testade Markbladets reporter, Love Åhrman.
– Insatsen hade väl lite mer att önska, säger Anders Karlsson, eldsjäl i Fritsla VIK tillika skidinstruktör för dagen.
FRITSLA På plats hos Fritsla VIK, på Smeatorpet, var det dags. Markbladets reporter, Love Åhrman, stod för första gången under sina dryga 25 levnadsår på ett par längdskidor – med en klar målsättning: Att ta sig runt det en kilometer långa skidspåret. På förhand var känslan bra.
– Jag har stor respekt för uppgiften framför mig, men har också en känsla av att längdskidåkning kan vara något för mig, säger Åhrman.
Efter en trevande inledning gick det att tyda någon form av utveckling – även om den var marginell. När det var dags att ta sig an den första nedförsbacken så började bakåtfallen avlösa varandra., och efter 200 meters åkning fick det vara nog. Väl tillbaka vid starten löd analysen av prestationen:
– Väldigt besviken över min insats, först och främst. 200 meter in började fallen avlösa varandra, och då var det bara att runda av helt enkelt.
Fritsla VIK-eldsjälen, Anders Karlsson, hade den för dagen mycket otacksamma rollen som instruktör. Efteråt kunde han konstatera att bättre längdskidåkare har beträtt klubbens spår.
– Insatsen hade väl lite mer att önska. Lite för mycket bakvikt hade du, det kan man väl säga.
Med smärtor i så gott som hela ryggen och rumpan efter avslutad åkning lämnade Markbladets reporter platsen med en enorm respekt för alla längdskidåkare där ute – samt ett drastiskt försämrat självförtroende. Men kul var det verkligen!
